Summer in the city

vera å magdaSomras...<3
MOIMoi..
Alltså, nu är det mörkt, kallt (okej, inte så jäkla kallt) och allmänt deprimerande. Vad kommer då och lyser upp tillvaron? Jo, just det ja, H&M-katalogen. H&M:S sommar-, eller vårkatalog damp ner i min dörrmatta igår och genast flyger sommarkänslan till ens hjärta och bosätter sig där medan man bläddrar bland klänningar och bara ben. I och för sig kan man ju inte undgå att bli lite smådeprimerad när perfekta människor står och plutar med läpparna, men bortsett från modellernas kroppar så kan man inte undgå att bli varm inombords när man tänker på varma sommarkvällar och ljusa nätter.
Sommarn är så jäkla underbar så länge man har vänner och stränder i närheten, sedan ordnar sig allt. Jag har stora förhoppningar på sommaren -08, och det känns som att det kommer bli en sjuhelsike till tid. På sommaren kan man liksom bara vara ute dygnet runt och sova på en äng eller dylikt, ifall det skulle behövas.
Men sedan kommer man till sista sidan i katalogen och man inser att det är mörkt ute. Men då kan man skatta sig lycklig med att det bara kan bli ljusare.

Jag tycker vi drar till Skärgården i sommar!

Puss!

PS. Ska jag berätta något knasigt? Jag blev typ helt förälskad i sommras. I EN HEL FAMILJ! Helt sjukt...

Jul, jul, strålande jul (?)

Julen är den tid på året vi ter, vi äter handlar som mest, vi får som mest presenter och vi äter som onyttigast. En liten tanke bara, är vi lyckligare också då eller? För ju mer klappar vi får dessto gladare blir man ju också, eller? Jag tycker julen blir mer och mer hyterisk och alla har sådana jäkla stora förväntingar på den. Typ, nu till julen måste vi bevisa att min familj är så jäkla perfekt och lycklig, härlig och humoristisk. Jag säger bara så här, julens riktiga betydelse bara flyter bort mer och mer, instängd i ett litet hörn ligger tankarna om hjälpsamhet och familjetid.
När man ska leta julklappar är det mer så här "Skit också, vad ska jag ge till Farbror Hans, det räcker ju inte med att han får mina hemsnickrade kärleksdikter, han måste ju självklart få något DYRT också". I år funderade jag verkligen på att säga till alla, att vet ni vad, köp inget till mig i år, skänk pengarna till någon som verkligen behöver dem. Men tror ni att jag gjorde det? Nej, det klart jag inte gjorde, för jag vill ju trots allt ha den där mobilen eller ipoden. Typiskt men sant, jag får väl leka martyr nästa år istället.

<3


Bläsch

Alltså, har ni också tänkt på en grej. Att alla (okej, vissa) ska vara så jävla macho och stöddiga? Vad hände med de där gullungarna som nu plötsligt leker tuffa och ska vara några jävla gangstrar? Man ser ju rakt igenom dem och det är ju bara småpojkar man ser. Små, rädda pojkar med dålig självkänsla som gör saker de egentligen inte vågar. Synd tycker jag, speciellt att andra ska behöva må dåligt för att de inte tycker om sig själva...

Har ni tänkt på något annat? När började alla få dubbelhakor, celluliter, bristningar och blev ironiska?
Hehe...
PUSS!


"Cola, Sprite, Fanta, Te, Kaffe, Hallonsoda eller Sodavatten?" "Eh, kranvatten tack..."

image49Så kärt, så kärt...
Jag har kommit fram till en sak. Jag älskar vatten, coh då inte whiskey eller vodka eller något annat livs vatten, utan bara vanligt kranvatten. Det är det jag saknar mest när jag åker utomlands (där det för övrigt smakar förjävligt) och det är det jag alltid väljer på resturang. Tråkigt kan det låta men så, sant så sant!
En annan upptäckt är att hela jävla idolfamiljen hänger i Skärmarbrink. Där har jag sett, Markus, Agnes och Felicia, har även hört att Danny har varit där. Är Idols signum typ "Va' med och du får en lägenhet i Skärmarbrink", eller? Jag väntar bara på att Måns ska vara där, då kommer det gå vilt till (haha, inget kommer hända för jag kommer stå helt förlamad, är alltid ganska uff när jag är där ändå eftersom jag är på väg antingen till stallet eller yogan). Iofs så var det väl en studio där för ett tag sen, kanske ligger kvar, den där byggnaden vid tunnelbanan liksom? Hur som helst, ska man ragga idoler så är Skärmarbrink ett hett tips!
Goder afton!

Käck till Kick. Varför?

  image41 Becomes...  image42  Why?!

Ljudvolymer.

image40Min kompis...

Haha, vad jag skriver konstiga inlägg nu förtiden.
Jag har tänkt på en grej. Vad man ändrar volym på ipoden hela tiden. Som när jag ska sova och lyssna innan så har jag så lågt det bara går men när jag är på tunnelbanan eller i skolan så har jag typ på 75 % (om vi nu ska vara såna), man måste ju liksom anpassa sig efter ljuden runtomkring. Men när jag ska sova och innan jag hinner sänka så är det typ så här "Men jäklar vad högt, jag borde ju typ vara hörselskadad vi det här laget", (det tror jag iofs att jag har, typ någon lätt form av tinitus, för det piper i mina öron ibland), och när jag efter att ha haft lågt sätter på den i skolan så blir det typ så här "Men man hör ju nada!". Sjukt, jag vet.
Igår så var det i alla fall återträff med konfan, jag gick runt i Hannas mössa och såg ut som en liten tant.
Det var aschill även om det var typ tre pers där! DÅLIGT! Jag försökte dra med några, men "vissa" tycker helt enkelt att det är roligare att stå med ölburkar fyllda med vatten för att lura polisen. HAHA!
Idag ska jag städa. Oj, vad jag ska städa. Damma av varenda yta i hela rummet (det behövs!). Dammsuga och vika kläder och sånt. Det ligger grejer precis överallt. Typ böcker, garn, stickor, sl-kort, kläder, papper, väskor, skor bla bla bla blä.
Imorgon ska jag jobba. Snuskigt tidigt måste jag gå upp. Typ 20 över 5. Blä! Och sen ska jag och Jessica plugga matte och engelska. Hujedamej!

PUSS! <3

PS. Jag såg Markus från Idol igår i Skärmis. Har en teori. Alla som vinner Idol får hyra eller köpa en lägenhet där. För jag har sett Agnes där två gånger..

Jag kommer drunkna i jordnötssmör.

Jag har tänkt på en grej (till skillnad från vem?) att de största höjdpunkterna i vardagen innehåller mat. När man går upp på morgonen, lunchen är väl kanske inte jättegod i skolan men det är i alla fall bättre än lektion, mellanmålet när man kommer hem och så kvällsmaten. Sedan längtar man efter när man vaknar så att man kan äta och så vidare. Fast det förstås det måste ju vara god mat annars är det ju inget att längta efter. Just nu så har vi jordnötssmör hemma och jag tycker det är jäkla gott. Tyvärr är det ju inte det bästa man kan äta men det får man bortse ifrån. Det är typ ändå nackdelen med mat, man kan inte äta fem rör Pringles på en kväll (även om man skulle kunna och vilja) för då skulle man typ dö när man är trettiofem och det vill jag inte.
En annan sak jag har tänkt på är att tjejer och killar har helt olika tänkanden när det gäller mat. Killar kan typ smälla i sig fem Big Mc:s utan att bry sig det minsta medan tjejer inte alls kan göra det samma utan att få lite dåligt samvete. Jag vet inte en enda tjej som kan äta något onyttigt utan att tänka på det. Ett exempel är från i sommras när jag och Emil åt något sjukt onyttigt och jag kommenterade det och han bara ryckte på axlarna och sa "Vem bryr sig?". Varför är det så? Är det något i deras DNA eller? Suger iaf. Jag kan verkligen förstå att bulimi finns och att det är vanligast hos tjejer, även om jag aldrig i hela mitt liv skulle spy upp mat, eller svälta mig för den delen. Jag blir ju helt snurrig och får värkande mage vid elva tiden även om jag ätit jättemycket frukost på morgonen.

Jäklar vilka seriösa grejer jag har skrivit om nu då. Iaf kan jag berätta att tisdagarna är jättechilliga, och det är ju bra. Imorgon har vi nämligen två timmars b-språk?! Vem fan kom på den idén?

Aja, puss på er!

Götet och tiden.

Jag tyckte det var jätteroligt i Göteborg även om inte allt var perfekt. Men det värsta är att det gick så jättefort. Det var liksom "Hej då Stockholm", för att i nästa stund ropa "Hallå, här är vi igen". Vad är det med tiden som gör att allt går så jäkla fort nu för tiden? Man kan inte ens gå upp på morgonen förrän man ska gå och lägga sig igen. Visst det kan väl vara bra när man ska uthärda långa sega skoldagar men annars är det bara skit. Ta sommarlovet tillexempel, det tog slut på ett kick och nu har man "bara" minnen i bagaget. I och för sig är det ju kul att tänka tillbaka på minnen men det är ju ändå kul att uppleva saker här och nu. Jag har ju skrivit det förut, men jag har seriöst inte hängt med sen sexan, om inte ännu tidigare. Jag kanske helt enkelt inte har anpassat mig ännu men det är ändå helt jävla knasigt. Tiden bara flyger fram och snart sitter jag där 99-år gammal (har goda åldringsgener med en farmor som är 99 så jag tycker att jag också ska få leva så länge) och blickar ut över mitt liv. Och sen då? Ska man bara gå och dö då eller? Usch, jag blir ledsen bara jag tänker på det. Då kommer jag ångra att jag inte Höjdskräcken (även om jag åkte allt annat), hoppade bungyjump, raggade galet och allt det där andra som man egentligen borde ha gjort. Samtidigt som man kanske måste acceptera att man inte kan göra allt och att vardagen faktiskt också är viktig. Alla kanske inte måste pressa sina gränser hela tiden, frågan är om man "borde" alldelles för mycket. För även om det känns bra efter man gjort något man egentligen inte vågade så kanske det ibland räcker. Varför ska man alltid känna sig tvingad till att gör saker man inte vill/vågar? Fast det kanske inte är samma sak? Man kanske vill något men varför vågar man då inte?
Det är ju mycket bättre att vara nöjd med sig själv och inse att man aldrig kommer vara äventyraren istället för att man går och grämer sig över att man inte besteg Mount Everest.

Nog med det här!
Puss på er, nu ska jag leta efter en rolig t-shirt åt Jessica!

Lyckorus eller vad?!

Woho! Jag är så otroligt stolt och glad över mig själv!
Vi sprang som tidigare nämnt slingan. Det gick så jävla bra! Började lite dåligt med att Peter startade fast jag inte var klar, men men. Jag sprang hela slingan, stannade inte en endaste gång vilket jag aldrig gjort förut, och jag var typ inte ens helt jätteutmattad. Det har aldrig känts så lätt förut. Sist men inte minst så förbättrade jag mig med 53 sekunder men att det gick så bra inför det jag våndat så länge (jag använder alltid slingan som ett mått på hur jobbigt något är, typ om jag har ohygglig mensverk brukar jag säga, äh jag springer iaf inte slingan osv) värmer så otroligt mycket!
Oush vad glad jag är!
Sedan så gick det bra på HK-provet och nu är det typ sommarlov. Vi har typ förhör i NO imorrn, SO-prov och reportaget men that's it, liksom!
Fan va' chill!
Ska snart åka till stallet och det gör inte ens något även om det går asdåligt eftersom jag är så glad. Har på sista tiden verkligen försökt omge mig med positiva tankar, igår när jag blev arg på pappa så bara stängde jag av det och tänkte på något annat. Hmm, faktiskt ett tips, tänk bara på roliga saker och skit i allt som du ändå inte kan göra något åt. Tankar föder faktiskt hela din personlighet och karisma, haha vad jag låter vis.

PUSSAR TILL ALLA!<3<3

Grace Kelly

Do I attract you?
Do I repulse you with my queasy smile?
Am I too dirty?
Am I too flirty?
Do I like what you like?
I could be wholesome
I could be loathsome
I guess Im a little bit shy
Why dont you like me?
Why dont you like me without making me try?

Det våras för Valborg!

Kungens födelsedag i all ära men Valborg är den kväll där flest våldsbrott förekommer. Och så var det ju det här med tonårsfylla.. Jag undrar mest över hur det kom sig att just Valborg blev en så stor suparhelg. Är det för att man får vara uppe sent eller är det för att man garanterat alltid kan ligga hemma och spy dagen efter utan att behöva skolka. Då passar det ju både dem som får svindel bara vid tanken att skolka och dem som inte bry sig mer om man får frånvaro.
Men till den här helgen följer ochså en sån prestationsångest. Tanken på att komma till skolan utan att kunna "skryta" om att man varit såå full verkar läskig. För detr väl det Valborg handlar om ur en tonårings synvinkel? Hmm... jag vet faktiskt inte.
Jag hoppas iaf att ni, mina sötnosar, tar hand om er i dessa våldstider och inte behöver vakna upp dagen efter och ångra något. Jag ska iaf försöka ta hand om mig själv... och ett litet tips; ha Maria ungdoms nummer i mobilen ifall att. 08/50843710
Puss


"Men tror du att den går internationellt?"

Vi tycker de är bra, men skäms vi samtidigt inte, lite?
After Dark
Har tänkt på en sak, nu i melodifestivalssammanhang (oj, vilket långt ord) så gäller det inte bara att låten är bra och sånt, vi ska förstås tänka internationellt hela tiden. Funkar verkligen After Dark i typ Spanien? Även om vi älskar de så är vi ändå lite rädda att ses som transvestiter, vi vill visa upp det bästa från Norden. Vi är helt enkelt lite mesiga. Hmm, den här teorin ska jag nog skicka någonstans...