"...Hello Sunshine"

Nej, jag tror inte att jag är mogen för Facebook än. Alltså det där var nytt i typ höstas och jag skaffade inte det då så jag lär ju stå på mig. Nyss gick jag in på sidan och tryckte på sign up, längre än så kom jag inte. Jag klickade istället snabbt ner fönstret som om jag påkommit mig själv med att ha gjort något dumt. Blir nog ingen Facebook för mig...

Jag var alltså vid Stureplan igår kväll men inte för att gå en krogrunda som alla A-, B-, och C-kändisar gör. Typ "Först drar vi till Laroy, sedan till Café Opera...". Nej, nej, jag var på bio där. Jag, mamma och några vi känner var på "Fjärilen i glaskupen", en fransk film om en man som fick stroke och blev förlamad i hela kroppen förutom vänster ögonlock. Sjukt, sjukt, I know, jag skulle fått klaustrobi-anfall direkt. Den var väldigt bra tycker jag även om Jessica skulle hatat den ;).

Efter bion så åkte jag till Jessica där Vera och Linnea också var, förutom Jessica alltså. De hade varit där sedan Sällskapsresan vi såg hos mig tidigare på dagen med Danne. Nåväl, vi kollade på "Hata Göteborg" och den var asbra måste jag säga. Och, för fan vad han i huvudrollen är snygg! Jag dör bokstavligen när jag ser honom, shit pommes frites. Ni vet han som var med i Fjorton Suger också?! Appropå den, både den och Hata Göteborg framkollar en viss typ av ung-fri-i-storstaden-sommarkänsla som gör att det bara spritter i själen av glädje. Ja, jag kan ju inte säga att filmen om gängbråk väcker glada tankar (förutom fantasier om killen dådå) men en sommarkänsla vaknar till liv efter att ha grott igen.

Idag så vaknade jag tio över tio och kände mig pigg och något utvilad i alla fall. Jag och mamma åt frukost framför Tilde, hon är min absoluta tv-favorit när det gäller journalister. Jag åt hur mycket som helst och fick en aning av hur det känns att vara gravid rent utseendemässigt då alltså. Sedan gick vi ut med stavarna och promenerade (klättrade) i skogen. Det riktigt bet i kinderna och solen lös så kärvänligt på en, luften var klar och himlen likaså. Då började det verkligen spritta i en. Det började nere i magen (där jag för övrigt hade riktigt ont av bläig mensvärk) och spred sig i hela kroppen. Jag pratar såklart om vårkänslorna. De liksom lovar om ljusare, lyckligare, varmare tider och kan få den deppigaste människa på bra humör. Jäklar vad härligt!!!!

PUSS ÄLSKLINGAR!

Annars kan jag bara säga att "Giftig" är så nedrans bra!!!

Will we find him?!
Igår fick jag akupressur, sedan åkte jag till Vera och åt middag sedan våldgästade vi Fredrik. Det var roligt. Vi spelade guitar hero, jag var duktig tyckte alla.  Idag ska jag träffa Jessica, Vera, Danne och Linnea. Vi ska kolla på Hitta Nemo, roligt va?! :D
<3<3

Är det någon som är skillad på LimeWire eller iTunes? Din hjälp behövs i min icke-super-tekniska-situation!

Inte nog med att låten som börjar med den här frasen är min absoluta favorit det stämmer också jäkla väl. Alltid vill vi ha det som är onåbart. Idag, när Jessica blev av med sin mp3, så ville hon ju såklart helt desperat lyssna på musik. När min bikini-underdel är borta så vill jag verkligen ha den ännu mer. Man blir helt besatt och det enda man kan tänka på är "Jag måste ha den nu!", även om man innan den kom bort kanske inte alls gillade föremålet i fråga (nu råkar det tyvärr vara så med bikini-underdelen men iaf). Samma gäller det om man har tittat ut en jättefin klänning och några dagar senare så är den slutsåld överallt. Då blir man helt förstörd och inbillar sig att den var så underbar som en klänning bara kan bli och att man aldrig kommer kunna hitta en snarlik när den egentligen hängde över bysten och hade en töntig ros broderad på rumpan (har aldrig stött på en sådan klänning, tack och lov, men ni förstår poängen). Jag tror helt enkelt att det har att göra med att man vill ha det man inte kan få och det gäller även förhållanden (som jag självklart är expert på). Typ, man inser inte hur bra det var med en pojkvän innan man gjorde slut och ångrar sig och då kan det vara för sent att ta tillbaka honom. Men det kanske är lite bra också att vi inte får precis allt. Då får vi ju behålla våra drömmar och hur skulle det vara utan dem egentligen?!

KISSES!

Dessa ord kan kort och gott sammanfatta denna dag. För det första så blev Jessicas mp3 snodd av någon som antagligen blev tappad på huvudet som liten. Alltså, vad är det som får folk att tro att de bara kan göra vad de vill? Att sno någon annans sak är inte bara helt omoraliskt utan också helt jävla sjukt!!! Vera råkade ju också ut för detta ganska nyss och gissa likheten, båda stölderna utspelade sig i skolan!? Alltså nu snackar vi liksom en vanlig grundskola där alla fortfarande är barn och borde gå och lägga sig efter Bolibompa men icke, de stjäl och annat istället, jäkla as-ass. Sedan så har det ju bildats ett nytt gäng (ni vet nog vilka) och grejen är den att fine, så länge de bara har ett namn så är det väl lugnt men de här låter hela jäkla förorten prydas med deras fina förkortning. De tror säkert att de är största maffialigan som inger respekt och skräck men inse detta: NI FÖRSTÖR BARA, det håller alla utom ni med om så kan ni bara inse det patetiska att klottra sin tag över alla anslagstavlor och vägskyltar i er, och vår, närhet.

Jag, Jessica och Vera åkte efter skolan in till Staden och Jessica piercade sin lilla öronflärp - mycket fint! - och sedan så skulle vi alla reklamera Veras Ipod. Sjukt dålig kvalitet får man säga, den höll typ i någon månad liksom så alla var astaggade på att skälla ut någon över dess dåliga kvalitet. Tyvärr fick inte vi (speciellt Jessica) någon chans att få ut vår aggression eftersom de typ gick med på att den var trasig... mycket besynnerligt...

Puss alla!<3

Alltså, man blir ju lite upprörd. Här somnar man vid fem en ynka natt och så ska det komma och förstöra ens nattsömn hur lång tid som helst. Hur fuckat är inte det?! Jag vill sova när jag lägger mig, inte ligga och vända och vrida mig i fem timmar. Det blir för mycket tänktid, jag tänker redan konstant på alla dess saker, ibland måste man få lite lugn ocg ro också. I förrgår låg jag och lyssnade på Westlafie - Fool Again typ trettioåtta gånger eftersom min Absolute Kidz-skiva (märk väl z:at) var i, och då fick jag ligga och trycka tillbaka låten varje gång den slutade eftersom repeat-knappen inte ville funka. Sedan när jag inte orkade det längre fick jag lyssna på Lugna favoriter och desperat försöka få någon att smsa med mid. Turns out, att ingen vill!
Det här börjar bli jobbigt alltså...

Puss på er! <3

Bjuder er på den enda fyrverkeribilden som togs med min Ixus, man vill ju inte spoila stunden med massor med fototryckerier...
Jag måste säga att nyårsnatten blev förbluffande rolig. Det blir väl så om man har noll förväntningar och är inställd på att det inte kommer hända så mycket. Jessica kom hem till mig typ vid, tja, halv tio eller något. Innan det så gick jag och köpte cider (fri från alkohol) (haha, vad annars, det är ju inte som att jag kan köpa något annat, även om jag under kvällens gång fick höra att jag såg ut som tjugo, jessica fick höra att hon såg ut som tjugotvå, hmmpf), glass och chips. Det ska poängteras att detta gjordes utan strumpor och i pyjamas. Konsum stängde klockan sex så jag var ju tvungen. Fyllde på min mobil också, så jäkla skönt att kunna smsa och greja, men iofs så är det inte så många som smsar mig så jag får vara den desperata jäveln men skitsamma.
Jag och Jessica åkte till Noras kompis Nora som bodde på söder, men först fick vi vänta i typ en kvart eftersom SL inte gillar nyårsfirerier. Väl framme så var alla glada och snälla och singstar var på. Det här var Noras danskompisar och de var ju jäkligt smidiga om man säger så. När jag då skulle möta Jojo, med "Tusen och en Natt", (kan typ alla schlagers så det var ett självklart val att välja från schlagerskivan, liksom) så börjar man ju automatiskt svänga på kroppen. Jag gör det när musik går på, då vill man bara dansa, dansa, dansa (spelar ingen roll om jag inte platsar i junior-sm eller dylikt). Då stod jag alltså där och försökte hålla takten med danstjejer i bakgrunden, gissa om man kände sig som en tokstolle med stelopererade ben, liksom. Nåja, där var vi i typ en halvtimme och sedan gick vi med sikte på "höjden vid Slussen", pinsamt när man inte kan det rätta namnet, haho. Där kom vi (jag och J.) bort från alla andra, eftersom vi enträget ville behålla våra platser. Stod där och skrek exakt på tolvslaget, J. hade, smart som hon är, inför detta speciella ögonblick ställt klockan EXAKT efter Miss Ur.
Vi sprang sedan runt lite i hopplösa försök att hitta våra fränder men runt tolvslaget är det, som redan känt, omöjligt att ringa smsa eller något sådant.
Vad som bör nämnas är det faktum att alla i omgivningen var liksom glada och muntra (trots att vi är 08:or, HAHA) och känslan i luften var bara härlig. Sedan hade det väl också att göra med antalet champagne-korkar som flugit all världens väg...
Därefter så gick vi mot Slussen i ett försök att hitta Jessicas fotbollskompisar men där nere var det KAOS. Poliser på hästar red runt och försökte separera alla människor som bestämt att "Hey, varför åker vi inte till Slussen på nyår?". Vi hittade de så småningom och träffade även på Vera och hennes Tesse som var på besök. Därefter åkte vi "tillbaka till Nora" (versionen föräldrarna hörde) eller någon annanstans (version 2), efter många om och men.
Kom hem typ halv fyra och somnade typ fem, sov till halv ett och hade en riktig jäkla segdag framför oss. Var helt mosig i huvudet och det kändes praktiskt taget som om någon hade stoppat ludd mellan hjärnans alla veck.
Det var en skitrolig kväll men också med pinsamma inslag.

Guten tag! (Vet inte om detta är ett uttryck men det låter kul!)