"...Hello Sunshine"

Jag blir verkligen mörkrädd. Det här är ju helt sjukt. För en vecka sedan så var klassen liksom i Göteborg och hade bränt sönder ansiktena. Det känns ju som om det var typ tio minuter sedan. Jäklar.
Nog om det... Idag var det spexfoto med klassen och det var askul, fotografen älskade oss, paha!
Alla var skitsexiga och temat var rockabillys och prinsessor. Jag får lägga upp en bild när katalogen kommer.
Hade jätteont i huvudet förut men ipren hjälte mig, så jag överlevde ridning som faktiskt gick bra.
Nu ska jag försöka göra något vettigt...

Puss på er allesammans!:)
:)

Jag har tänkt på en grej (till skillnad från vem?) att de största höjdpunkterna i vardagen innehåller mat. När man går upp på morgonen, lunchen är väl kanske inte jättegod i skolan men det är i alla fall bättre än lektion, mellanmålet när man kommer hem och så kvällsmaten. Sedan längtar man efter när man vaknar så att man kan äta och så vidare. Fast det förstås det måste ju vara god mat annars är det ju inget att längta efter. Just nu så har vi jordnötssmör hemma och jag tycker det är jäkla gott. Tyvärr är det ju inte det bästa man kan äta men det får man bortse ifrån. Det är typ ändå nackdelen med mat, man kan inte äta fem rör Pringles på en kväll (även om man skulle kunna och vilja) för då skulle man typ dö när man är trettiofem och det vill jag inte.
En annan sak jag har tänkt på är att tjejer och killar har helt olika tänkanden när det gäller mat. Killar kan typ smälla i sig fem Big Mc:s utan att bry sig det minsta medan tjejer inte alls kan göra det samma utan att få lite dåligt samvete. Jag vet inte en enda tjej som kan äta något onyttigt utan att tänka på det. Ett exempel är från i sommras när jag och Emil åt något sjukt onyttigt och jag kommenterade det och han bara ryckte på axlarna och sa "Vem bryr sig?". Varför är det så? Är det något i deras DNA eller? Suger iaf. Jag kan verkligen förstå att bulimi finns och att det är vanligast hos tjejer, även om jag aldrig i hela mitt liv skulle spy upp mat, eller svälta mig för den delen. Jag blir ju helt snurrig och får värkande mage vid elva tiden även om jag ätit jättemycket frukost på morgonen.

Jäklar vilka seriösa grejer jag har skrivit om nu då. Iaf kan jag berätta att tisdagarna är jättechilliga, och det är ju bra. Imorgon har vi nämligen två timmars b-språk?! Vem fan kom på den idén?

Aja, puss på er!

Jag tyckte det var jätteroligt i Göteborg även om inte allt var perfekt. Men det värsta är att det gick så jättefort. Det var liksom "Hej då Stockholm", för att i nästa stund ropa "Hallå, här är vi igen". Vad är det med tiden som gör att allt går så jäkla fort nu för tiden? Man kan inte ens gå upp på morgonen förrän man ska gå och lägga sig igen. Visst det kan väl vara bra när man ska uthärda långa sega skoldagar men annars är det bara skit. Ta sommarlovet tillexempel, det tog slut på ett kick och nu har man "bara" minnen i bagaget. I och för sig är det ju kul att tänka tillbaka på minnen men det är ju ändå kul att uppleva saker här och nu. Jag har ju skrivit det förut, men jag har seriöst inte hängt med sen sexan, om inte ännu tidigare. Jag kanske helt enkelt inte har anpassat mig ännu men det är ändå helt jävla knasigt. Tiden bara flyger fram och snart sitter jag där 99-år gammal (har goda åldringsgener med en farmor som är 99 så jag tycker att jag också ska få leva så länge) och blickar ut över mitt liv. Och sen då? Ska man bara gå och dö då eller? Usch, jag blir ledsen bara jag tänker på det. Då kommer jag ångra att jag inte Höjdskräcken (även om jag åkte allt annat), hoppade bungyjump, raggade galet och allt det där andra som man egentligen borde ha gjort. Samtidigt som man kanske måste acceptera att man inte kan göra allt och att vardagen faktiskt också är viktig. Alla kanske inte måste pressa sina gränser hela tiden, frågan är om man "borde" alldelles för mycket. För även om det känns bra efter man gjort något man egentligen inte vågade så kanske det ibland räcker. Varför ska man alltid känna sig tvingad till att gör saker man inte vill/vågar? Fast det kanske inte är samma sak? Man kanske vill något men varför vågar man då inte?
Det är ju mycket bättre att vara nöjd med sig själv och inse att man aldrig kommer vara äventyraren istället för att man går och grämer sig över att man inte besteg Mount Everest.

Nog med det här!
Puss på er, nu ska jag leta efter en rolig t-shirt åt Jessica!

Packa, packa, packa, packa.
Borde verkligen packa.
Ska bara kolla på Sex and the City först...

So long!

Äntligen blir denna resa av - resan till GBG!
Det ska bli så jäkla roligt, även om det kommer vara över på ett kick.
Har inte skrivit på jättelänge men kan berätta lite om det förflutna. Danmark var helchill även om det bara blev en dag på stranden men sånt får man ta. Födelsedagen var också mysig och efter den så har jag plöjt igenom hela Sex and the City-boxen. Den är suverän, även Justins skiva rekomenderas.
Jag blev väckt med tårta och sång och sedan var det lite firande på Thaiboat i Hammarby Sjöstad. Mycket god mat.

Skolstarten var ju lagom kul men samtidigt väldigt roligt att träffa alla såklart. Och så åker vi imorgon. Synd bara att Linnea inte ska vara med hela resan eftersom hon är så jävla bra på friidrott, men vi hejar såklart på dig i USM.

Tårta och kompisar...

<3