"...Hello Sunshine"

Tjenare.
Nu är det liksom och typ alla är bortresta men det får man ta. Jag har faktiskt träffat Linnea ganska mycket och det har ju varit jättekul! :D
Idag vet jag inte vad jag ska göra i alla fall men man får väl komma på något. Det här är typ det tråkigaste inlägget jag nånsin skrivit, förlåt men jag kommer inte på något att skriva om som inte är uttjatat. Jag kan ju tipsa om lite låtar! Okej here they come:
Tracy Chapman - Baby Can I Hold You
Tracy Chapman - Fast Cars
Mando Diao - Never Seen The Light Of Day
Mando Diao - Dalarna
Regina Spektor - Fidelity
Jaha där var de, men VAD SKA JAG GÖRA NU DÅ?!
Men vänta Lisa kanske är hemma...
Fast jag vaknar ju så jäkla tidigt om man jämför med typ alla kompisar, vill ju inte väcka någon precis...
Kan ju berätta lite om vad jag gjort sedan jag skrev sist.
Det var förresten jättekul på lägret, det är så konstigt vad snabbt det går att tappa kontakten och sedan ta upp den igen. Jag och Jessica var ju försenade men alla var snälla ändå :)
På lovet har jag för det mesta tagit det lugnt och mamma och jag har typ varit jätteduktiga och varit ute och gått i typ fyra timmar. Jag också bakat så nu äter jag hur mycket bröd som helst. Typ ett helt bregottpaket har försvunnit på typ två dagar, hehe. Sedan har jag och Linnea varit på stan, jag inföskaffade en vit kofta och en svart mössa. Helt onödigt eftersom jag redan har massor med mössor men jag var deprimerad av kan-inte-hitta-något-jag-vill-ha-sjukdomen så jag behövde en kick.
Men nej alltså små vänner vi ses! <3<3<3<3<3<3<3<3<3<3

                            

Hittade ingen sovsäck hos pappa, fick kolla hos mamma ingen där heller. Paniken började arta sig men mina grannar var räddarna i nöden. Jag lovar jag har säkert haft deras sovsäck mer än vad de har haft den. Usch vad hemsk jag är, borde bara köpa mig en sovsäck istället för att utnyttja andra på detta sätt.
<3<3

Igår när jag gick till stallet så var det en barnvagn framför mig med två små barn i. Då frågade vad jag hette, om jag skulle till hästen och lite sånt. Jättegulliga och allt men de slutade aldrig att stirra. I typ någon kilometer så kollade både två på mig eller i alla fall den ena och det fick en ju att känna sig ganska iaktagen liksom. Igår så var det också typ två stycken som trodde att de kände mig, ni vet de ler och är på väg att säge hej men avbryter sig när de upptäcker att man inte är den de tror att man är. Liknade jag någon annan igår eller? Sedan var det en på tunnelbanan som log jättestort mot mig och jag trodde även detta var någon som trodde sig känna mig men icke han slog mig i huvudet istället. Vet inte varför men han hade väl aldrig sett någon med ridhjälm förut...
Nu har vi håltimme och den ska ägnas åt Stockholmsgrejen eftersom min helg är ganska busy, inte av galapremiärer och något annat glamouröst utan av återträff med konfan (ska bli jättekul, men jag tror tvärr inte att så många kommer) jobb och plugg. Och plugget kommer jag typ inte hinna. Blä!
Sedan kan jag ju informera om att allt som har med gymnasieval att göra är en enda stor röra! Hittar man någon rolig inriktning så är det inte något roligt gymnasium, hittar man någon rolig program så ligger det i Nacka eller något.

<3<3 

Bravo comhem, ni fixade vårt bredband på 8 månader! Ni förtjänar högsta betyg i snabbhet alltså...
Idag så har jag och mamma gått in till stan, vi gick världens jäkla omväg men vi kom fram tillslut. Väl där så köpte vi lite grjer på Gryningen och på Bondens marknad, oj, vad det låter i Jessicas öron nu! ;)
Appropå henne så var jag hemma hos henne igår för en snabbis innan hennes landåkning. Vi åt typ upp hennes bröd och babblade på i vanlig ordning. Men sen skulle hon åka och jag blev ensam kvar i stan eftersom alla kompisar (nästan) befann sig på annat håll. Jag fick gå hem i piskande hagel istället och när jag kom innanför dörren så hade inte mina händer kunnat vara kallare, kom på att jag hade vantar i väskan lite senare.

Men puss små kompisar! <3

Min vad är fortfarande sträckt, skit också, jäkla överträning förra veckan!
Idag så fick jag sluta innan och det var ju såklart helchill så jag promenerade till bibblan och lånade massor med böcker som jag undrar när jag ska läsa. Jag har liksom massor med olästa böcker som ligger hemma och bara väntar på att bli lästa. Men det enda jag borde läsa nu är engelskaboken, franskaboken, noter, so-boken och matteboken. Nu ska ni få höra om alla prov jag har inom de närmsta två veckorna. Som vanligt kommer ju allt på samma gång - dålig planering för fasen!
Imorgon, matteprov
Fredag, förhör av hjärnans delar samt funktioner
Nästa torsdag, engelskaprov
Nästnästa måndag, inlämning av Stockholmsskildring
Nästnästa tisdag, musikuppspel
Nästnästa onsdag, so-prov OCH franskaprov
HALLÅ! Vad är detta?! När hade lärarna tänkt att vi skulle bara gå hem och dra täckena över huvudena?
För fasiken ge oss en lugn stund, även om vi har haft det typ alltid men ändå.
Usch!
Idag var jag hos Syv, gamla syo, och hon babblade något otroligt, men hon var verkligen jätteduktig! Hon tyckte jag skulle kolla upp Globala gymnasiet, Brännkyrkas inriktning beteende och Norra Reals forskningsinriktning. Har gjort det, alla verkar roliga men man vill ju utnyttja sina betyg liksom samtidigt som man ska ta något som intresserar en och det gör ju beteende. Fasar inför valet...

Flyttar till mamma ikväll eftersom pappa behövde åka till landet efter schweizarnas äventyr...
<3<3

Jag har levt i förnekelse men har nu kommit ut i ljuset. Jag gör så jävla många smaileysar på msn. Hela tiden. Men va kul :D, jaha:), nähe :P, hejsan:), det lät ju ashett :D osv. osv.

Måste sluta!

Jag vill vara sex år igen. Tänk på det, när man var sex år då var livet så jääävla mycket lättare. Man hade inga som helst problem och livet bara lekte. Nu är problemena här titt som tätt och när de väl kommer då kommer alla på en gång. Lite som ens värld bara faller isär på några minuter, timmar eller dygn. Tänk bara på den pojke som blev misshandlad till döds, hans värld kan man ju verkligen säga förstördes snabbt. Men tänk också de som faktiskt tog hans liv. Jädrar vad de önskar "Transportera mig tillbaka, en vecka bara! Snälla!", och tänk sedan på deras familjer. Usch och fy att sånt ska behöva hända. De var ju ändå bara någon mil från oss och bara något år äldre. Det hade lika gärna kunnat vara någon av oss, någon i vår årskurs.
Blä, blä, vill sova!

Ta hand om er och alla andra!<3

Mums..

Det är så sant, så sant. Nu är ju inte jag någon "Han är bara såååå underbar", Gustav alltså men det citatet fick ha till.
Det funkar liksom inte med hungrig, värkande mage. Man kan inte göra någonting utan att tänka på värken och inte är man på vidare bra humör heller.
Igår hade jag typ världens segaste dag med lite plugg och massa tv. På kvällen åkte jag och pappa till farmor och åt Indiskt. Jag tar alltid samma, Chicken Tikka Masala och ett Nan, det är min variation av indiskt jag får i mig. Men det är nog samma överallt egentligen. Jag gillar bara typ fyra godissorter, så jag sitter seriöst där med en godispåse lika varierad som en tv-tablå en måndagsnatt, och håller på det. Samma sak är det när det gäller bröd, McDonald's och chipssort. Och det är helt enkelt så att varför byta när man har hittat det redan? Jag menar varför chansa när man redan vet vad som kommer få ens smaklökar att njuta? Men jag kan ju säga som så att jag inte tror det stämmer in på resten av mitt liv. Eller jag hoppas det, inte vill jag vara den som kör på i vanliga banor hela tiden. Åh, nej! Hoppas verkligen inte jag är det! Försöker tänka när jag tar risker... Men samtidigt hur många risker kan man ta som 15-åring? Säkert hur många som helst. Jaja, får väl börja röka hasch eller nåt då...
Nejdå, det ska jag absolut inte göra. Jag får komma på något annat.
Gud, så flummigt allt blev, förlåt.
Idag var det dags för jobb igen, blä! Det drog över på tiden eftersom en är så jädrans seg och det går ut över alla andra så jag måste prata med chefen på torsdag (egentligen skulle jag bara sagt Anna men det lät ju för fan asfränt att ha en chef, ska börja använda det uttrycket lite oftare)
Ikväll så ska jag bara kolla på tv.
Puss och kram!

Japp, dessa ord skulle gott och kort kunna kortfatta dagen som gick men jag gör det lite mer avancerat än så. Jag tar allt från början. Vanlig skoldag förutom att jag var ännu tröttare än vanligt, kallare än vanligt (okej inte sant, men jag var kall) och ja inte var jag sådär jätteglad heller. På klasstimmen hade vi massagetimme, skulle man kunna säga och det kan ju verkligen lätta upp (eller knyta upp - muskelknutar, haha). Alla som masserade mig var jättebra, höll på att skriva dåliga men det stämmer verkligen inte. Jag sa enda från början att jag ville ha hårda tag och guess what, cirkus fyra gånger får jag höra om skämtet "Haha, så du gillar hårda tag, du?!". Men liksom, kom på något nytt, det där tänkte jag också men det var så förutsägbart så en treåring hade räknat ut att det skulle komma. Jaja, det var jätteskönt och vad som var roligt var att Abbe var tillbaka på blixtvisit, alltid kul att träffa på gamla lumparpolare liksom.
Efter skolan åkte jag, Vera och Linnea in till stan för att fika och som dessa amatörfikare vi är så drev vi omkring ett tag för att hitta ett bra fik. Vi slutade på Sofo, där bara dessa södermalmsmänniskor hängde. Typ "Jag är så alternativ så att jag håller på att strypa mig själv i galna kläder och roliga hattar"-stilen. Men vi tänkte skitsamma och pungade glatt ut den ringa summan femtio kronor för en liten bit kaka och te och tänkte innerst inne, "Det här skulle man kunnat få fem hamburgare eller en BigMc för på donken", men ska det fikas så ska det.
Vi satt kvar på det folktomma fiket i två timmar eller något och pratade om oviktiga saker men som är viktiga för oss.
Sedan mötte jag upp min fader på södersbion och gick på premiär för Michael Moores film "Sicko". Skitbra, alla borde se den. Punkt slut. Så gå och se den!
Efter bion och en mellan popcorn alldelles för mig själv så gick vi till det grekiska gatuköket Gyrella eller Cyprella, vet inte om det är ett g eller c. Där krängde jag i mig en Souvlaki Pita medan pappa suktade efter den.
Något inte lika trevligt som maten var denna man som stirrade och blinkade flera gånger. Fick obehagskänslor och ville gå där ifrån. Vi gick och då gick överaskande nog mannen också och eftersom pappa cyklade tog jag snabbt avsked från honom och sprang till t-banan. Jag såg att mannen följde efter men han precis innanför dörrarna innan tåget åkte. Var absolut inte rädd men det var ju inte den mest trevliga upplevelsen man varit med om.

Puss på er! <3

Riktigt så här såg det väl inte ut men jäkligt nära... Jag skulle vilja säga att det var ännu finare!


Guuud vad man märker att det är höst nu. Det kan liksom vara jättevarmt på dagen och så blir det bitande kallt på kvällen. Idag när jag gick hem från tunnelbanan så var det isande kallt och jag fick se ett stjärnfall. Det var jättevackert, även om det gick jättesnabbt men det känns ju onekligen coolt att ha sett ett. Typ något man borde ha gjort innan man dör eller nåt. I alla fall, det kan väl inte ha varit typ en satellit som störtade eller? Jag HOPPAS verkligen att det var ett stjärnfall. Eller rättare sagt, jag UTGÅR ifrån att det var det.

Idag var det kompisstödjardag och vi fick äran att gå runt i röda tröjor hela dagen. Det var väl inte det absolut roligaste jag varit med om men det gick an (mer än an faktiskt!) och sen så var ju både jag och Arvid glada över att matteprovet blev uppsjkutet.
Oj, jäklar vad rädd jag blev nu, jag var inne och googlade och när jag klickade på en sida så kom en ruta upp där det stod: Skriv ditt förnamn, och sådana rutor vet vi från kamrat-generationen (ni kommer väl ihåg kamrat.com? jag kunde sitta där flera timmar per dag och det var tack vare det jag lärde mig att skriva snabbt på datorn) inte är att leka med. När man väl har skrivit in namnet så kommer någon ny fråga upp och det går inte att klicka bort. Nej, nej, man måste oftast stänga av datorn och då har ju hela kvartalsrapporten försvunnit eftersom man inte har hunnit sparat den.
Som tur var så gick det att trycka ctrl alt delete och det försvann. Puh!

<3

Gaah! Kan inte filmen ha premiär nu?!

Ska kolla på Andra Avenyn nu, har bara sett ett avsnitt så jag försöker komma ikapp på SVT play!
<3

Nu är vi äntligen där. Nu kan vi njuta och skita i allt annat. Tiden vi längtat efter har anlänt. Vi kommer ALDRIG mera bli tvingade att springa slingan. Okej, det kanske inte är tid för fyrverkerier och annat festligt men det känns jäkligt bra för det. Men samtidigt känns det lite sorgligt, jag menar man kan ju aldrig tillåta sig att vara helt nöjd så då kommer ändå en liten sorgsenhet som ligger och kuvar där inne. Jag menar vi kommer ju heller inte vara så där jäkla stolta som man faktiskt är när man har klarat av persen. Vi kommer heller aldrig få ligga sömnlösa och oroa oss. Men skit samma det kommer vi ändå få nog av nu när det börjar närma sig gymnasieval, jobbval, vuxenliv och familjebildning. Jag menar vi går ju ändå i nian. Helt sjukt, jag har sagt det förut och jag säger det igen, jag är fortfarande kvar i sexan typ. Mariah Carey sa en gång att hennes mentala ålder är tolv, jag är väl inte riktigt enig om det men jag menar, nian, hello!? Nian var ju för fan asstort. Niorna var de man såg upp till både bokstavligt och mentalt. Men vi är väl inte så stora, både bosktavligt och mentalt? Visst, när jag kollar på minisexorna så tänker jag, nej, så där liten var inte jag, never! Men ändå jag är väl inte så stor som alla andra nior var?

Jag kommer ihåg när jag var liten, mina idealåldrar var tre och femton och nu är jag femton och gissa vad, det är inte så jävla speciellt som man kanske kan tro, man tycker inte man har blivit så där jättestor mot vad man var tidigare. Men min poäng är att jag kommer så väl ihåg när jag tyckte det här, då var jag sex år och Kerstin (min lärare) frågade vid något litet "test" hur många kulor det var i ett glas. Jag svarade femton, enbart för att jag älskade det talet, och guess what, det var rätt, och det var ändå nio år sedan. Kommer de närmsta nio åren gå lika fort?
Nu är det väl snart dags för pensionssparande, parmiddagar och lägenhetsdesperation. Men vafan det viktigaste är ändå att njuta av varenda sekund man har och det försöker jag faktiskt göra även om man vissa dagar bara vill flytta till andra sidan jorden.
Jaja, nog med mitt tjat om tiden.. :)