Sista slingan!

Nu är vi äntligen där. Nu kan vi njuta och skita i allt annat. Tiden vi längtat efter har anlänt. Vi kommer ALDRIG mera bli tvingade att springa slingan. Okej, det kanske inte är tid för fyrverkerier och annat festligt men det känns jäkligt bra för det. Men samtidigt känns det lite sorgligt, jag menar man kan ju aldrig tillåta sig att vara helt nöjd så då kommer ändå en liten sorgsenhet som ligger och kuvar där inne. Jag menar vi kommer ju heller inte vara så där jäkla stolta som man faktiskt är när man har klarat av persen. Vi kommer heller aldrig få ligga sömnlösa och oroa oss. Men skit samma det kommer vi ändå få nog av nu när det börjar närma sig gymnasieval, jobbval, vuxenliv och familjebildning. Jag menar vi går ju ändå i nian. Helt sjukt, jag har sagt det förut och jag säger det igen, jag är fortfarande kvar i sexan typ. Mariah Carey sa en gång att hennes mentala ålder är tolv, jag är väl inte riktigt enig om det men jag menar, nian, hello!? Nian var ju för fan asstort. Niorna var de man såg upp till både bokstavligt och mentalt. Men vi är väl inte så stora, både bosktavligt och mentalt? Visst, när jag kollar på minisexorna så tänker jag, nej, så där liten var inte jag, never! Men ändå jag är väl inte så stor som alla andra nior var?

Jag kommer ihåg när jag var liten, mina idealåldrar var tre och femton och nu är jag femton och gissa vad, det är inte så jävla speciellt som man kanske kan tro, man tycker inte man har blivit så där jättestor mot vad man var tidigare. Men min poäng är att jag kommer så väl ihåg när jag tyckte det här, då var jag sex år och Kerstin (min lärare) frågade vid något litet "test" hur många kulor det var i ett glas. Jag svarade femton, enbart för att jag älskade det talet, och guess what, det var rätt, och det var ändå nio år sedan. Kommer de närmsta nio åren gå lika fort?
Nu är det väl snart dags för pensionssparande, parmiddagar och lägenhetsdesperation. Men vafan det viktigaste är ändå att njuta av varenda sekund man har och det försöker jag faktiskt göra även om man vissa dagar bara vill flytta till andra sidan jorden.
Jaja, nog med mitt tjat om tiden.. :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback